Häromdagen kunde en i GP läsa Emanuel Karlstens krönika "Det är vi i medelklassen som skäms för halloumin" han skriver i slutet: "Vi andra tittar och häpnar. Hur kan de inte förstå klimatets, rasismens, strukturernas, konsekvenser? För att de inte behöver. För att de inte upplever att det berör dem, för att deras akuta problem är annorlunda än våra."

Kul att någon mer har noterat detta med under-, och överklassens gemensamma frånvaro från miljöansvar. Men oxå en påminnelse om att inte richsplaina. Medelklassen här handlar nog dock snarare om en klick urbana intellektuella som gärna gör sig hörda i frågan och ofta för att kunna vifta med sin statustillhörighet. Jag tror dessutom krasst att de som knegar sig till en medelklasstandard, vilket är möjligt idag i Sverige, don't give a damn om miljöfrågor. Det viftas fortfarande brett med sin dyrkan över ens ismaskin eller häng vid sina egna vattenfyllda pooler mitt i förra årets stortorka med glädjetjut över det varma vädret - dom är många och det är det som snarare är verkligheten, det är där folket är.

Själv hade jag en period där jag verkligen skämdes över att min matkorg var fylld med ekologiska varor. Idag är det definitivt ett neurotiskt identitetsbärande märke - "kolla alla här nu vad jag minsann har råd att köpa så att ni inte misstar mej för att tillhöra underklassen". Denna gröna fasad med gröna fonder, gröna tågresor, grön el, grönt hit å dit, ifrågasätter jag starkt och ser det snarare som något farligt som står ivägen för en verklig hållbar utveckling - vi invaggas att tro att det räcker att konsumera oss ur skiten. Fuck no, det räcker inte alls och många gånger är det knappast gröna val trots att det marknadsförs som det. Och om du är en utav de många som tror att ditt gröna konsumerande kommer att bidra till hållbar dunderteknisk utveckling där tex en 3D skrivare ska spotta ut ekopotäter från tomma intet i framtiden och som tror att en kan återanvända material i all oändlighet för att göra nya 3D skrivare i all oändlighet, då är det hög tid att tänka om.

Hur som haver ---> vi måste bli producenter igen! Förstå vad ödmjuka vi skulle bli inför tiden och de naturresurser vi använder om vi själva var tvugna att skapa våra skor och textilier utifrån material vi själva tagit fram. Odla vår mat, svarva fram de nya stolsryggarna till köket och behöva va beroende av grannens välvilja, dvs vårda våra relationer. Många ser det som något hemskt, där ryggar verkligen de intellektuella, men det är inte som att vi direkt har nått val. Mer skit under naglarna är vad vi har framför oss vare sej vi vill eller ej.

Grön konsumtion kommer inte att rädda oss, och jag tror att det är bra att sluta vifta med det. I värsta fall polariserar det bara och skapar en massiv antirörelser. 

Samtidigt kan jag tycka att skuld och skam är viktigt men det gäller att göra det snyggt i sånna fall och välja sina tillfällen.

Jag skulle så gärna vilja se de intellektuella vifta med handkraft istället, att leva förändingen är lösningen, att skapa är att tänka.